När det blir för mycket av allt , springer jag in i väggen och blandar i hopp allt. Hur ska jag kunna rädda alla i min närhet ? När jag pressis blivit stark nog att stå på egna ben,  När jag stänger dörren till min lägenhet längtar jag efter så mycket . Jag längtar efter min syster , längtar efter enkelheten i att bo i en pyjamas och sjunga låtar i plastsked till skithög musik med dig. . Längtar efter mina pappa som är pressis som jag som förstår mig bättre än någon. Min mamma som känner mig behöver inte öppna min mun behöver inte säga ett ord hon vet vad som kommer att hända, hon vet allt om mig.  Ibland kan jag inte förstå vad jag gör i staden där min familj inte finns. Jag saknar dom varje dag , gör ont i mitt hjärta när jag ser hur dagarna springer förbi och ingen av dessa delade jag med er. Jag är blir äldre hela tiden och så blir ni. Kan inte hantera livet utan er, blir ständig påmind om hur snabbt livet kan ändras hur snabbt någon kan försvinna.

Min släkt är så stor fins fruktansvärt många människor som har en stor plats i mitt hjärta , morbrödrar , fastrar , mostrar och morbröder, kusiner och kusin barn och vänner.

När ni blir sjuka , krymper jag , när ni har problem när ni gråter när era hjärtan går i sönder gör mitt det samma.

Vill inte ha mer sjukdom , vill inte ha mer sorg vill inte ständigt gå med rädsla för att telefonen ska ringa , vill inte förlora mer.

Jag har dåligt samvete för att jag är lycklig, för jag kan inte dela det fult ut med er.

Vad gör jag i en stad där jag inte kan finnas till för dom som behöver mig och vad gör jag här när saker händer där hemma, längtan sorg och saknad är tunga känslor och jag längtar hem.

Jag kan inte hantera sånt här, att någon sveper in och får mig att känna mig vacker igen , jag klarar det inte..
Du skrämde livet ur mig, skräck som var gömd sen länge. brustna hjärtan hängdes up för alla att se. Du va för vacker för att vara sann sa för perfekta saker, kändes aldeles för bra att ha dig nära så snabbt. Jag är inte redo för något , jag är lycklig själv stark och vacker. Kan inte hantera sånna här sitvationer, glömt hur man gör, aldeles för rädd för att gå i sönder och agerart som en främling när det kommer till dig. Vill inte göra det mer , vill se dig igen . Men det går inte att få tag i dig, du har get up mig, jag blev 13 igen , svart hårig full och jävligt osäker.

Efter den här veckans berg och dalbana , kom jag på ett system för att reda ut mitt huvud. Jag har gjort en mapp på min dator, men olika kategorier. När jag får en impuls att göra något eller skriva något skriver jag det där och sparar det. För mycket av det som finns i ens hjärna och hjärta behöver inte folk som nyss kommit in mitt liv inte veta. För jag kan förstå hur det kan se ut inte alltid fult normalt, sen är jag inte heller fult normal men va fan give me a brake det är det inte många som är men jag är ärlig allt jag säger är sant och i min värld är det viktigare än spel och lögner. Men som sagt man kan välja sina ord och respektera vad folk säger. Jag vill att alla i min närhet ska må bra och vara lyckliga , jag har varit så långt ned i mörkret man kan komma under många år men nu ser jag livet på ett annat sätt, jag älskar det. Vill aldrig dö vill leva varje dag som den var min sista och jag ger inte up om människor som behöver förstå hur jävla fantastiska dom är.

Jag är jätte trött feberfrossa huvudvärk och svårt att andas svårigheterna med att inte röka gör sig påminda jag blir så jävla lätt irriterad och mer förrvirad än i vanliga fall. Tydligen även lite trög fattad.

Längtar till jag är frisk igen , vill komma ut och röra på mig lära mig att springa längre och fortare. Träffa mina vänner som gör mig till en bättre människa. Har varit så fruktansvärt lycklig den sissta tiden kär i livet och det är den bästa känslan som finns kommer aldrig låta den känslan förvinna.




Paso a paso , Tranquilo Matilda , stod det på en lapp min fantastiska chillenska kollega  Gaston gav till mig  ska sätta den på min dörr och aldrig glömma bort det!

Saker jag längtar efter., sånt som jag gör ensam för att jag måste och för att det gör mig lycklig:

Gå ut i ösregn bli genom blött bara för att det är extremt härligt.

Bada naken i sjön när ingen ser simma undervattnet , total frihet.

Ta cyklen och cykla snabbt utan mål rätt ut bland årkrarna.

Sitta på min favorit sten ute i vattnet vid viken och andas.

Ta på termo dressen och ligga på ängen i snön  och titta på stjärnorna. 

Tystnaden i skogen och känslan av att tiden står still

och att gå barfota , det är helt fantastikt

En underbart trevlig kväll är till enda med god mat och fina vänner , gud vad jag lever up av såna kvällar fantastiskt vad mycket kraft och näring man får. Jag lever ett bra liv är lycklig och stark .
Ibland faller man tillbaka i gamla mönster och gör idiotiska saker. Men man är inte en sämre männsika för det . Hjärtat lever sitt egna liv och ibland träffar man på saker och människor som gör ett extra intryck . Men jag har lärt mig och jag ärlig i allt jag säger och i alla saker jag gör , vill inte behöva ångra mig i efter hand. Fick ett backslag på mina egna prinssiper och bette mig som en idiot . Men jag erkänner och inser snabbt att jag agerade  fel . Man kan inte ta för givet att alla är ärliga , ibland måste man inse att människor fortfarande klär på sig olika roller för att få det dom behöver just nu. Jag är naiv och dum och tror det bästa om alla . inte många som får komma nära in på mig , men ja som sagt bland är man naiv och godtrogen . Jag var ärlig och kan stå rakryggad , tyvärr inte första gången deta händer men man lär sig av alla sina misstag.

Gjort vikiga saker idag fixat och trixat, kom nyss hem från en jogging runda , halt som fan men skönt. Nu ska jag ta en dush jobba lite och fixa mig för att sedan bege mig till solna för att fira johannes .

jag har varit inställd på det här så länge    
och nu är jag bestämd, hur konstig jag än blir just nu så kommer jag löpa linan ut , jag brukar säga fel saker ibland och mina svårigheter blir större just nu och jag säger fel saker . Älskar min familj och mina vänner som stödjer mig som förstår mig , orkar inte tänka efter vill vara lycklig och säga det jag känner just nu.

ironin i att sluta röka blir total när man vädrar ut och det regnar snö bollar genom fönsret och ett gäng med snygga män står utanför rökandes och ber en komma ner för att dom vill bjuda en på öl , men fick en snö boll i huvudet och vaknade up och insåg ganska snabbt att jag vet vad vad jag vill ha just nu.

Grattis tilda , tur för dig att man kan radera kontakter på sin mobiltelefon.

I morgon blir det ett besök till adhd psykiatrin , kommer få kramar för mina 3 dagarn utan nikotin känns bra styrka och ärlighet är vad jag behöver! sen blir det kalas hemma hoss fam w/h med tårta och kakor och sång, grattis fina johannes!



tilda stark som en oxe och smidig som en katt

När jag tar tvivelaktiga beslut tänker jag på hur du skulle reagera om du fanns, tänker på  de konsekvenser det skulle ge  vår relation. Tar jag dåliga beslut skäms jag för jag vet att du ser allt jag gör , från dig kan jag inte gömma något. Jag har valt att ha det så jag bestämde för länge sen att du aldrig skulle försvinna utan leva vidare i mig. Jag kommer fortfarande ihåg hur du luktar , fast åren har gått sen du försvann. Önskat så många gånger att jag kunde krypa ner hos dig att du skulle berätta dina fantastiska historier om blåbärsskogen och björnarna, sjunga dina gamla sånger eller mata ankorna med gammalt bröd.  total trygghet. Du försvann långt innan du dog, när du blev sjuk och för varje dag som gick försvann du bara mer och mer , demens och alsaimer tog dig med storm tog dig ifrån mig. Jag förstod inte riktigt vad som hände va bara arg för att du inte längre visste vem jag var, du såg ut precis som innan men du talade med andra utryck levde i en tid då inte jag fans, och du pratade om morfar. Morfar som jag aldrig träffat han som försvann för tidigt och som  du  aldrig kunde glömma , du levde ditt liv ensam utan en man du tog hand om dina barn jobbade hårt och älskade oss så fruktansvärt mycket.  Du var en stark kvinna en otroligt stark kvinna om jag kan bli hälften så vacker som du var så kan jag skratta mig lycklig. Men du finns i mig allt du har gjort alla strider du har vunnit ger mig styrka .

Jag saknar dig mormor och jag lovar att jag ska göra dig stolt.

Det har varit strömavbrott på hela brommplan , jag har sett hemska saker idag vapen poliser och sorg. Det har även varit strömavbrott i min hjärna. Jag glömde bort mig själv igen , glömde bort vem jag är jag är vacker och stark. Behöver inte nedvardera mig själv spela någon jag inte är för att jag är rädd för att saker går för fort , jag gjorde ett mistag ett ganska stort och nu ångrar jag mig, ångrar att jag ville skrämma bort någon som gjorde mig glad.

Nu är det som det är och jag får skylla mig själv första och sissta gången jag gör så, livet är vackert och jag är jätte lycklig så jag antar att jag får vänta med att dansa .



2 dagar utan ciggareter känns bra ,svårt men bra.

Jag vill inte tänka längre vill inte analysera sönder nuet. Orkar inte springa tills jag tappar andan bara för att gömma mig bakom ett hus som sakta faller i samman över mitt hjärta.  När pulsen ökar tänker jag spara känslan , vika i hopp den och minas den i innerfikan på min jacka. Det är kalt nu, jag frysser och kryper mil under mitt täcke letar efter svar som ännu inte är skrivna, inte ens påtänkta men jag kan inte släppa det vill veta mer vill känna efter vill ha stora trygga armar som vaggar mig in drömmar som jag inte haft på så länge. Nyfiken tar mig med storm och jag vill ha mer just nu vill jag ha mer vädrar ur lägenheten hänger kläder i friskluften låter kyllan ta mig in leta sig in under mitt skin andas sakta ut och in mediterar på mitt sätt . Bestämmer mig för att stänga av det är enkelt för mig har gjort det så många gånger förut , jag är svår jag är trasig men stark som en envis katt , som min Tage som bara kommer nära när han är redo när han vill och när han orkar han tänker inte innan han slänger sig på rygg och vill ha händer som kliar han på magen han är totalt ärligt han vill ha kärlek . Tänk om vi alla skulle vara som Tage och hans katt kompisar då skulle det vara  mindre korngel och mindre vassa armbågar och trötta ögan på tunnelbannan och inga frågetecken om vilken väg man ska gå för att undivka männsklig kontakt på drottniniggatan i rusningstrafik under mellandagsrean . Jag väjer att vända ryggen imot traffiken och gå genom rondellen på liv och död, tuta och vänta eller tuta och kör över mig det är okej kan inte se dig i ögonen om ryggen är vänd det är det som är poängen med att vara svår .


ha en underbar lördag för min del blir det patrik och vin i lägenhet  vill skicka extra kärlek till min älskade tjejer , ni är det vackraste jag vet

livet är en allvarlig lek , men vi slänger tärningarna och lever livet som ett sällskaps sprel dom stora ftågorna  dom som är jobbiga dom som  ger oss röda kinder dom svararen finner vi  på tillsamans.

Min last och min sjukdom är inte mina mellan namn , jag har tänkt på det om kvällarna den senaste tiden . Att det är jag som gör valet för hur stor inverkan det ska få tilllåtelse att få i mitt liv jag heter inte Matilda Adhd Arnesson och inte heller Matilda Rökare Arnesson. Och nu har jag valt att jag bestämmer rökningen är på väg bort underbart den är halverad och snart borta och det gör mig stark och lycklig. Att medecinera min adhd är uteslutet jag är perfekt pressis som jag är kanske lite snurrig och förvirrad ibland men jag är jag och jag är vacker rolig och jävligt snäll så varför i hela världen ska jag medecinera bort mig själv?? Nej man måste bara lära sig att hantera sina brister lära känna sig själv och kämpa lite hårdare, men det går.  Jag har börjat träna festar inte som förut tar det lungt när jag behöver och jobbar hårt.

Det nya året kommer fortsätta i rätt riktning och snart är jag en icke rökare och jag kommer vara en extremt stolt sådan för jag hatar det rökning är bland det äkligaste jag vet , så ganska ologiskt att fortsätta utan att kämpa i mot så jag kör rökfri är spåret jag kämpar för och det går bra nu!

Förövrigt dansar jag genom dagarna just nu , vill du dansa med mig, trots det jag nyss berättat?





Slänger i väg en hälsning till min vackra Tage , för jag saknar honom lite extra i dag.

Nu är det ett nytt år, jag har inte lovat med själv någonting inga nyårs löften som inte går att hålla, har för dålig karaktär för sånt. orkar inte göra nån samanfattning över det år som gått , det har varit ett osannoligt år, jag förlorade min bästa vän min älskling mitt allt,  det är det största i år det var förjävligt hjärtat dog under ett par månader men tvingade mig att hitta mig själv . Gjorde mig av med ruttna delar i mitt liv och fan några otroliga vackra delar som fyllde up tom rummet.
Älskade underbara vänner som orkar med mig som fick mig att skratta och leva igen ni är mitt allt , tack.


Ikväll blir det mys framför en film , med en jävla massa tea och min nya flanelpyjamas i morgon jobb för hela slanten , fantastikst klarar mig så jävla bra ensam lycklig och stark som en oxe.

Tänkte sammanfatta året med en text som är lång men värd att läsas, som kanske igentligen passar in på oss båda,  du och jag

http://mp3lyrics.org/G6Ki It's cold here in the city Always seems that way I've been thinking about you almost everyday Thinking about the good times Thinking about the bad Thinking about how bad it feels all alone again I'm sorry for the way things are in China I'm sorry things ain't what they used to be But more than anything else I'm sorry for myself That you're not here with me My friends all ask about you I say you're doing fine I expect to hear from you almost anytime They all know I'm lying I can't sleep at night They all know I'm dying deep down inside I'm sorry for all the lies I told you I'm sorry for the things I didn't say But more than anything else I'm sorry for myself I can't believe you went away I'm sorry if I took some things for granted I'm sorry for the chains I put on you But more than anything else I'm sorry for myself For living without you Lyrics: I'm Sorry, Red House Painter )

Tillbaka i den pulserande storstaden , i min lägenhet är ensamheten påtaglig efter skåne trippen fylld med jul, glitter kärlek och ett sällskap. Men det är skönt jag har valt att ta tag i min ensamhet ta den i handen och leva nära den och vårda den som ett litet nyfött barn.  Men det kräver tid , det kräver penna och papper för de tusen tankar som får chans att flyga runder fritt.  Mitt huvud just nu är som en sån där jordglobb som man kan snurra. Hjärnan och hjärtat bråkar om min uppmärksamhet och sakta men säkert lär jag mig att ge de båda lika mycket tid, stannar up i ett land besöker en stad i taget och försök reda ut allt som händer där för att sedan snurra vidare.

Tiden går fort har ni tänkt på det, hur snabbt allt förändras en secund så står man där , med en förändring bra eller dålig det märker man om man låter dagarna gå pressis så som det är meningen att dom ska.

Jag har gjort bort mig på riktigt , vet inte varför igentligen. Brött ett förtroende och jag hatar mig själv , önskar att jag var en skogsmyra som trampas sönder och fastnar under en flipflopp vid havet på sommaren. Så varför gjorde jag som jag gjorde? Jag vet inte , jag ramlade in i gamla mönster och fast jag inte gjort något så hade jag tänkt tanken och utan att sedan tänka efter skulle jag mörka något som jag inte gjort. Ibland gör jag så för att jag är rädd för konsekvenser och då tar jag beslut som straffar sig , pressis som detta och nu har jag sketit ut mig totalt , och skäms och funderar på hur personerna jag älskar mest någon gång igen kommer lita på det jag säger ? Jag tror inte det , för jag gjorde det igen klantade mig . Min förklaring var ärlig men jag förstår hur jävla idiotiskt det låter men ibland tänker jag inte efter jag bara gör och tror att det jag gör är för det bästa , jag är en idiot så enkelt är det. Tänker att ni aldrig kommer släpa mig förflutna och sätter mig därför i denna sitvationen, men nu har mitt agerande i stället gjort att ni ser mig med pressis samma ögon som ni gjorde när jag var svag patetisk och självisk, inte den jag är i dag.



Så vad är jag för en människa ?

Förlåt

Du, jag står pressis framför dig livrädd för jag vet, du ser mig inte längre. Känner hur min pulshänger up sig och förtvivlan springer ifatt. När det till sisst har hänt när du har gått står jag ensam för att secunderna senare rasa samman mot golvet och smärtsamt inse att jag inte längre vet vem du är. I samma andetag skriver jag under ett löfte till mig själv att aldrig låta dig komma in i mitt system  aldrig låta dig ta E4 in i mitt hjärta ,aldrig igen.

Det är ett löfte som jag vet att jag kommer hålla.

Han somnade bakom
sina nya solglasögon
och han drömde att han inte behövde nån
och när han vakna
satt en lapp i hans panna
hur vet du allt om ingenting, din jävla sopa?
jag var tvungen att förändra nånting
du hade just lämnat mig
jag vakna upp och höll om en dum trip
där i drömmen jag just drömt höll jag om dig
och jag såg min ungdom
trampa gasen i botten
och sen köra rakt in i en bergvägg
man måste dö några gånger innan man kan leva

Är kanske inte så stolt övet att citera Håkan Hellström men endå texten va fan slående ,
 
jag känner mig glad och det måste väll endå vara okej att göra det att känna att man har fått nog av sorg och saknad?
Jag vet inte om det är sant att det är så, men jag känner mig starkare nu än på länge iaf just nu ikväll, som ovan nämda säger man måste dö några gånger innan man kan leva Kanske var det  min sissta död som inträffade kanske jag hoppas det och  jag tror det för jag har dött många gånger och när du lämande mig dog jag igen och kanske var det sista gången för jag förtjänar något annat och någon annan. Man kan inte tvingas att känna kärlek man kan inte hållas kvar med våld men när kärleken börjar sinna och försvina kanske man ska sluta säga "jag älskar dig" och vara ärlig för den respekten förtjänar man lögner är aldrig en bra väg ut.

det finns fortfarande en del av mig som fortfarande slår för dig, lever igenom dig.
Vad är det som gör att man kan sluta känna efter 3år på en natt kan man sluta, stänga av och inte känna längre?
Jag kan inte göra så jag försöker , när jag hör din röst nu i telefonen är den inte den samma som innan jag känner knappt igen dig, dina andetag är stressade och att höra min blir som ett straff som du betalar för att ha tagit ett beslut som kom från ingenstans. Jag blir förvirad av kontrasten från symboliska ringar på ett finger till kyllan som råder mellan 2 främlingar.
Dina saker finns i lägenheten jag plockar i hopp i stora plast säckar men finner hela tiden nya orkar inte rensa datorn är rädd för alla mappar fylda med foton som jag förut förknipade med trygghet, och det gör så jävla ont när jag hela tiden inser att jag förlorat , igen .

Jag älskar dig , det har jag gjort i snart 3 år och det kommer jag göra hela livet.

Du , jag minns hur allt började jag var trasig och förstörd  hade undvikigt atom bomber men sprungit på minor under flera år tejpat ihopp allt som var trasigt .

 Jag mins att jag sa jag blir inte kär för kärlek dödar och jag har inte råd att slösa tid på något som alltid slutar med söndriga lemar över  golvet och bort glömda hjärtan som inget tar sig tid att läka.  Jag var säker på att du och jag  var en lek en rolig grej som hade mindre chans till vinst än dom förbanade trisslotterna. Men endå satt jag där den kvällen på madrassen i solna och försökte hämta andan efter vårt samtal jag försökte hålla i hopp fasaden , borde tagit på mig kläderna och stängt dörren och åkt hissen ner in till stan och fortsat min resa ensam , jag var så vacker då .

 Men jag kunde inte hindra orden dom gick inte att ignorera , ” jag är kär i dig” inte ens jag var förbered på mina egna känslor jag förstod inte var dom kom ifrån  dom dök up i ett mörker som så länge hade överlevt utan någon annan än mig.  Du blev tyst tittade förtvivlat på mig men jag är kär i dig med, som 2 barn som hittat hem höll vi om varandra den natten.

Jag strök runder som en skyg katt i koridorerna  lätt handen glida över dörren längs väggarna gömmde mig när jag hörde steg höll andan för att ingen skulle se hur djupt jag hade ramlat när det kom till dig. Jag väntade på att du skulle komma ut som en 12 åringen på skolgården hoppade hopprep över ångersten och tankarna . Du visste inte att jag stod utan för dörren och väntade som en skugga som inte kunde släppa tagget om något jag aldig känt förut. Du visste aldrig något.

 

Jag drog dig up för bergen,  vi klätrade bredvid stigen hand ihand, det började regna och vi drack öl och höll om varandra, kysstes  som att det aldrig skulle komma en morgon dag under en gren som  redan hade sett allt. Du sa att min svarta keps inte passade mig jag kastade den samma dag när du inte såg.

Den sommaren var det så förbannat varmt ditt rum med madrassen på golvet gav ingen sömn och vi skulle tvunget hålla om varandra , vi flyttade ut madrassen ut på den inglassade balkongen öppnade rutorna och lyssnade på råsundas urartade fotbolsfans, och  vi sov äntligen en sommar natt den första sommaren vi delade.

  Den var en högtiden i början vi delade bara du och jag vi bakade egen pizza på det som fans hemma vi drack vin och pratade i timmar granarna stökade och den enorma utsikten sprängdes sönder  av ljud och lampor från festande männsikor , vi stanade på balkongen hela natten och la oss först när grynnigen letade sig igenom våra trötta ögon . Vi sommnade efter timmar av att klä av varndra nakna med tankar och ort , att berätta om sig själv är det svåraste som finns. Du höll om mig hela natten och vid lunch låg vi fortfarande kvar trygga i varandra. Du var så ren så oskadd och jag var rädd för att jag blottat mig inför någon som jag fortfarande inte visste om jag kunde lita på.  Men jag hade aldrig känt det som växte i mitt sargade kropp aldrig kännt samma tryghet , aldrig samma kärlek aldrig.

Jag vet inte vad jag ska skriva har hållt mig borta från tangentbordet för att inte slänga ur mig groder har hört att några tagit illa up det rör mig inte i ryggen för ni har igentligen inte med någonting att göra, ni är några som inte vet något om oss om vår historia och ni har varit väldigt tydliga i ert agerande och om ni känner att ni tar åt er så skulle ni kanske ta och höra av er, men samtidigt kör ert race det är inget jag lägger någon vikt i. Jag har redan förlorat allt och bygger up allt från grunden och det är klart man blir bitter när man blir bort räknad och bortglömd.

 Nu har det gått lång tid sen jag hörde av dig det har gått lång tid sen du hörde av mig och jag vet alt är kört jag vet att 3år inte betyder något jag vet allt är glömt och att inget kommer gå att rädda.
Jag vet även att du inte saknar mig för saknaden står jag för  smärtan står jag för och anvaret med en stor underbar lägenhet fyld med vackra möbler som vi köpte på lån bli jag lämnad med. Vad behövde du göra för att få det du har framför dig?, vilka samtal behövde du göra vilka timmar framför datorn behövde du slösabort för att få den lägenheten som du kommer kalla dit hem inom den närmsta framtiden?  För jag kämpa enormt för alla våra boenden och för vår nya lägenhet jag la ner timmar dagar och månader för att få , och nu är den bara min och jag kan inte betala! Så år av kämpande är bortkastade timmar på att fint hem till oss, nu fann jag det .  Jag grätt när jag fick beskedet att jag hade lyckats ordna ett hem till oss efter ett rent helvete i bostad's djunglen både som singel och med dig. 4 jävla år att aldrig höra hemma någonstans , aldrig kuna andas lungt. Sen går du, när jag äntligen fan det som var så extremt svårt att finna i dena helvetes staden. du går och behöver inte ta ansvar du behöver inte kämpa , du får en super lägenhet serverat på silverfat och du behöver som vanligt aldrig göra något. 

Du reagerar säkert att jag hänger ut dig men det är inte meningen jag är bara förvirrad men endå så säker på sitvationen och hur den just nu ser ut. Men vad ska jag göra och hur ska jag agera ,  du få ta ut din sorg på ditt sätt med öl musik och sena nätter, men jag skriver och det är mitt sätt, och du behöver inte oroa dig för ingen läser mina tankar för dom spelar ingen roll.