Han säger att han vill att jag ska vara ärlig

Att inte omvandla eller analysera i sönder , allting vi säger till varandra.

Jag borde låta enkelheten vara enkel , och lämna dramatiseringar till senare.

Jag skäms över min hunger för bekräftelse , men för att våga sitta så nära måste jag veta om våra hjärtslag är synkade med varandra.

Han vill veta varför jag gör så, varför jag ständigt försöker hitta en anledning till hans närhet.

Jag säger som det är

 För att jag är så jävla trasig.

Hans händer trevar över min hy , letar känner efter .

Jag mår illa av tystnaden, inväntar följdfrågor.

Ångrar att jag var ärlig , vill inte prata om det.

Jag borde ljugit , brutit mitt löfte om ärlighet

Hans händer är envisa, inte upphetsade inte hårdhänta 

Han öppnar munnen , jag förväntar mig det värsta, en djupdykning i allt som gör ont.

Men han bara ler

Jag blir irriterad , försöker förstå hur vetskapen om att jag är så jävla trasig kan resultera i ett leende.

Då förklarar han för mig att han har känt efter och kan konstatera att jag känns ganska hel.

Han är så otroligt vacker i sin naivitet, i sina försök att få mig att passa in i hans enkelhet.

Det är den där känslan av att vi lever på lånad tid som skrämmer mig, att han snart kommer inse vem jag var innan han blev en del av mig. 

Blixter och dunder svårflörtade magiska under, förrvirringen har lagt sig något . Pillerna gör sitt jobb motorvägen har lugnat ned sig torktumlaren har minskat farten . Svärtan är dock svår att få bort , all historian  ,handlingarna dom idiotiska valen . Nära och kära brottas och bråkas med förtroende för det nya,  besvikelse och sorgen i från det gamla är rotat så lång ned i deras vackra själar att dom  inte vågar tro på förändring. Men jag känner det hur min värld sakta men säkert har börjat vända ett lugn jag aldrig under min snart 26 åriga livstid har känt smyger sig på. Det gör mig varm i hela kroppen som en sommar förälskelse slår den rott i mitt hjärta och bjuder in fjärilar som dansar vals långt in på nätterna. Jag blev varnad för att jag skulle känna ilska och bitterhet  att tårarna skulle överaska mig när jag minst anade det. Läkaren sa var uppmärksam låt dig själv känna du får lov att vara arg på allt du gått miste om under åren du får lov att vara förtvivlad på allt som gått åt helvete och alla sår du samlat på dig. Men jag känner inte så inte längre, jag är bara lycklig över att jag äntligen får chansen att leva på riktigt, att min handikapp inte längre känns som en snara runt min hals . Jag känner att det är jag som har kontrollen att det är jag som är stark och att jag äntligen har fått någon form av kontroll på min egen hjärna.

Vackra lugn du är så fruktansvärt välkommen.

• Drömde om super hjältar i natt muskulösa män i tajts ,  en glamourös rockklubb på månen
  Vaknade 04:30, 
  sov med fönstret öppet välkommnar våren på riktigt  under 2 täcken och en filt men endå . Vaknade av en massa fåglar som hade högljuda disskutioner jag vet av förståliga själ inte om vad,  men antar att det var något viktigt. Försökte skriva  tanken var fin , lite romantisering av en enkel  tisdag morgon svart  kaffe i min säng. Men jag väntade ut timmarna konstig nog går tiden tydligen lite fortare mellan 4-6 gjorde inget men hade inte tråkigt bara funderade tänkte andades lyssnade på ett  sömnigt Bromma som vaknade. Ringde Pappa , pratade konst,  begravning måsten och drömmar. En salig blandning men fult naturlig.

Karin har dött , vackra underbara Karin, jag har kommit fram till att jag måste få tag i en solros en stor glad sommar sprudlande solros, hon skulle tyckt om den det vet jag . Jag har skrivit ett brev , 10 år försent , det blir det sista brevet i vår  brevväxling. Jag har förklarat varför det dröjde och varför jag inte kom och hälsade på som jag lovade för ett år sen när jag hörde din åldrande röst i telefonen, jag borde förståt att jag inte hade all tid i världen.

Jag önskar jag fick tillfälle att tala om för dig hur mycket du betyde för mig, hur du fick allt att falla på plats hur våra samtal och brev fick mig att känna mig mindre ensam.  Samhörigheten med dig, osynliga släktband samma blod passerade igenom våra hjärtan känslan var så intensiv , komplet fulländad. Jag var 12 när du dök up farfars förlorade halv sysster , du gav styrka och självständighet ett ansikte.

Förlåt för att jag inte fanns där, inte en enda jävla gång de senaste åren .

Nu ska jag ducha , börja dagen på riktigt.

• Fick en käft smäll i går efter 23 låg vaken till kl 3 , jag blir så fastnar när någon säger ifrån skriker stop jag blir så jävla liten skäms stannar up läser undrar vad jag igentligen tänkte ,  meningslöst dravel med ett försök till glimten i ögot vem fan försöker jag lura , säg vad du vill eller håll käften lämna mig ifred.

•  Ge mig en konversation med djup , utmana mitt intellekt. Artighetsfraser i oändlighet , jag spyr galla lämnar kroppen blir barnet som står bredvid och drar mig själv  i armen kom vi går nu ! Behöver äventyr behöver något annat något lånat något nytt, spelar igentligen ingen roll så länge det är äkta . Det sociala spelet går mig på nerverna tusen nålar på min arm tvångströja och platåskor rovdjur flockas slickar varandra medhårs.

Vad vill du säga med detta , vad menar du Matilda?  Vi vill förstå dina exotiska tankebanor bryta dina adhd vanor göra dig till en av oss.  Min slutsats uteblir återkommer en annan dag kanske , men jag lovar inget .

Onsdag i dag , sport skorna är på jag ska ut och springa ett varv runt sjön i kväll blir det konsert på södra teatern tillsamans med Rebecka .Johannes och Kalle ska spela osäker på vad som ska spelas får ta reda på det. Kommer bli en fin dag idag , fast solen valt att ta semester.

Ur högtalarna strömmar fransk överklasspoesi

Gråa män berövade på sin ungdom

Beskriver späda kvinnor med mjölkvitt vinterhy


En san kliche jag räknar till 3 sen smäller det .

Jag jobbar i från min säng , skriver raderar skriver igen försöker slutföra allt jag någonsin börjat arbeta med men det är svårt.  Hittar inte rätt ord, känslan uteblir dricker kaffe tills jag skakar äter ägg till frukost springer en timme rensar hjärnan fyller på med nya intryck glömmer alla måsten tar tag i dom imorgon men jag lovar ingenting. Dansar naken in i duchen lyckan över att få vara privat på högsta våningen blir total tack hyresvärlden från helvetet för rivningstvåan utan insyn .

Till helgen kommer mamma och pappa , kärlek utan gränser änglar utan vingar trygghet i sin renast form .

 

Så vad händer nu förtiden , inte mycket jag vaknade i morses med en dekadent rödvins mustach , skrev tusen hitt’s i natt  lever up till mina rockstjärne ideal.   Dansade i högklackade skor och hångla med ställets snyggaste skägg bekläda man vi gick hem tillsamans men han fick inte följa med up . Hade efter fest med mig själv, gitarren och jag kokte nudlar kl 5 dom kokte sönder,  jag gick och la mig istället övade munspel i min säng somnade , drömde och svetades i sönder min säng.

Vakna tidigt nykter insåg att textan ovan är en lögn , det var något jag drömde det enda som är sant är en söndersvettad säng vilket kan beror på att innan jag vaknade besteg jag ett is beklätt berg skrikandes i min flanellpyamas jag letade tydligen efter min barndom jag vaknade innan jag kom ditt.

Inser förbrylat att senast jag var lycklig på riktigt var just då i den tiden som numera kallas min barndom , åren går öppna djupa jävla sår. Men när jag tänker tillbaka från 0-12 då skrattade jag högre än vad jag gör nu . Den känslan ska jag få tillbaka igen , kampen går  vidare höjer min näve och tänker att under året som gått har jag varit en pigelinglass inslängd i en microvågs ugn o-cool som fan. Stog halva tiden bredvid och bad alla män att tycka  om mig iaf på låtsas för en stund . Vad ska jag med er till? Frågan dröjer sig kvar , pratar med min mamma som fortfarande älskar mig och hon känner mig bättre än någon . slutsats jag är värd mer mamma har alltid rätt börjar inse det nu. Jag har allt jag behöver har slutat söka efter bekräftelse och det är först nu jag känner mig oövervinlig igen.

För övrigt hade jag en perfekt lördag kväll i går på stora essingen tillsammans med cassandra , vi titta på film ” jag saknar dig ” tveksamt skådespel gjorde inte en fin story rättvisa men den fick mig att sakna min sysster hon är yngre än jag men på många sätt tusen år äldre än mig.      

I dag kommer Per hem , yterligare en pusselbitt på plats man är alltid halv när dom bästa av vänner inte finns på plats.  Så välkommen hem jag har saknat dig .

1. Jag läser vad han han skrivit
2. Jag följer hans privata tankar
3. De han väljer att publicerar
4. Han skriver om någon
5. Jag kan inte låta bli att bli lite sorgsen
6. Det är så tydligt att han ligger med henne
7. Fantastiskt.
   
   
   

You can get addicted to a certain kind of sadness
Like resignation to the end, always the end
So when we found that we could not make sense
Well you said that we would still be friends
But I'll admit that I was glad that it was over

But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened and that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger and that feels so rough
No you didn't have to stoop so low


Now you're just somebody that I used to know

Jag har inte fortfarande inte riktigt förstått vad som hände , jag blev så arg ledsen och kände mig så jävla förnedrad av tanken att det under tiden jag var glad men ofantligt rädd fans det någon annan som du skappade planer med . Jag vet inte varför jag tog det så hårt , men jag litade så totalt på att du var genuin . Men nu spelar det mindre roll jag har släppt det , jag börjar må för bra känna för mycket lycka över olika delar i mitt liv för att du ska göra någon skillnad . Jag klarar mig bäst själv då är jag som vackrast .

kom hitt igen
om du vågar
men jag är inte som dom andra
det vet du om

vacker som en dag
skarp som en kniv
ord gör ingen skilnad
jag bemästrar dom
ditt språk är inte mitt
jag är inte som andra
din sorg berör men inte tillräkligt
jag förstod dig, men  inte längre
du är en hjälplös poet
utan djup
en reklamkampanj för närhet
din ide är tragisk
motiv du själv har varit en del av att skapa
en söndrig dröm
för en dröm av 3
kräver fler en 1
du står ensam kvar




lycka till min vän . jag har slutat längta efter dig. 
 

Ramlar ner för trappan

Mina fötter hinner inte med min hjärna

Tusen tankar med biljeter till olika destinationer,

Lämnar en bitt av mig själv på varje perong

Jag måste komma här i från .

Lugnet måste anlända

Jag vill inte springa mer.

Söker en annan plats

Var som helst men inte här

Jag skriker mina lunger sprängs men ingen förstår.

Skriver lappar för att komma i håg allt jag lovat

Men alla intryck gör det svårt.

Jag ser inte jag hör inte samma saker som ni .

Alerar med fiende  skjuter skarpt

Tappar min tro på att allt kommer bli bra.

Det finns ingen lösning

Sorgen är komplett

Jag blir aldrig normal

Vad var det som hände nyss.

Försvann du

Kommer du inte komma tillbaka mer?

Varför blir det så här? Är du så bekväm i den självömkan att du inte kan se vad som finns precis framför dig. Att allt du sagt och allt du gjort är ett spel är det så du lever är det dina inramade principer som har ramlat från vägarna . Är du så fyld av skit, är du en sån människa?

Jag känner att jag har tappat allt, min tro på allt har nu gott i sönder.  Det gör ont som fan när man känner så mycket för någon , litar så fulständigt på allt som sägs och som händer. När det vissar sig att inget av det som hänt har varit på riktigt. Jag kan inte förstå mig på människor hur kan man vara nära någon på det sättet och samtidigt inte bry sig ett skit om personen man är nära det kan va vem som hellst , man kan ha 2 samtidigt eller byta ut nuvarande närhet i mot någon annan.

Det gör så fruktansvärt ont,  tanken på dig med någon annan kom som ett stort slag i magen tillräkligt stark för att få mig att sluta  andas.

 Jag sa att jag var speciell jag går lätt i sönder varför kunde du inte låta mig vara när du visste om det  

Allt är bara ord som bildar meningar

Närhet går att bytta ut

Men inga kroppar är dom samma

Hon blir aldrig jag

Är du medveten om det ?

Om du inte känner någon är du en skådespelare utan begränsning.

Din talang har nått nya höjder

Eller måste jag vara totalt dum ihuvudet.

Är jag det ?

Tydligen.

Part 1 ( ett utkast)

Julskyltning i innerstan

Falsk marknadsföring

Kungsgatan firar 100 år

Högertrafik med öppnasår

Vägen mot stureplan

Lika ytlig som den var i går.

Stockholm

Din plats i mitt hjärta

Tar ut sin rätt

Götgatan byggdes på drömmar

Men alla dina gator är dom samma

Din sysster och din bror

En puls som aldrig stannar

Förort eller innerstad

Här finns ingen luft ren nog att andas

En storstads rommantik som stressar förbi

För snabb för att fångas

Status och statestik 

Mällarens alla myningar flytter samman .

Frysser till is

Vi dansar över vattnet från slussen mot gamla stan.

I vår väntan på våren

Har tiden stannat

Jag kommer aldrig mer komma tillbaka

När jag går försvinner jag

Det finns ingen du kan göra

Min dramatik är bara min

Vad som finns inom mig

Kommer aldrig tillhöra dig.

Du har aldrig varit min vän

Ett missförstånd

En sinnesförvirring

Ett misstag

Men en vän

Nej

Den titlen kommer du aldrig få rätten till.

Som jag hade det förut, innan jag nåde Stockholms syndromet får mig att längta efter enkelheten som fans vid huset vid sjön.

Tittar omkring för att se ett ansikte jag känner igen något från för, en vän som jag inte vill glömma, men fotspåren försvann efter nätter i ovisshet över framtiden.

Längtan efter något större tog över, packade väskan för att leta livet någonstans.

Följa drömmen som föddes i den trasiga tonårstiden.

Men jag känner en bitter sörja fräta över min kropp över det faktum att drömmen om Stockholm står i dimma där alla går över lik för att nå sina mål, medmänsklighet är ett fenomen som inte existerar här i staden som sägs vara byggd på drömmar.