Tillbaka i den pulserande storstaden , i min lägenhet är ensamheten påtaglig efter skåne trippen fylld med jul, glitter kärlek och ett sällskap. Men det är skönt jag har valt att ta tag i min ensamhet ta den i handen och leva nära den och vårda den som ett litet nyfött barn.  Men det kräver tid , det kräver penna och papper för de tusen tankar som får chans att flyga runder fritt.  Mitt huvud just nu är som en sån där jordglobb som man kan snurra. Hjärnan och hjärtat bråkar om min uppmärksamhet och sakta men säkert lär jag mig att ge de båda lika mycket tid, stannar up i ett land besöker en stad i taget och försök reda ut allt som händer där för att sedan snurra vidare.

Tiden går fort har ni tänkt på det, hur snabbt allt förändras en secund så står man där , med en förändring bra eller dålig det märker man om man låter dagarna gå pressis så som det är meningen att dom ska.