Du, jag står pressis framför dig livrädd för jag vet, du ser mig inte längre. Känner hur min pulshänger up sig och förtvivlan springer ifatt. När det till sisst har hänt när du har gått står jag ensam för att secunderna senare rasa samman mot golvet och smärtsamt inse att jag inte längre vet vem du är. I samma andetag skriver jag under ett löfte till mig själv att aldrig låta dig komma in i mitt system  aldrig låta dig ta E4 in i mitt hjärta ,aldrig igen.

Det är ett löfte som jag vet att jag kommer hålla.