När jag tar tvivelaktiga beslut tänker jag på hur du skulle reagera om du fanns, tänker på  de konsekvenser det skulle ge  vår relation. Tar jag dåliga beslut skäms jag för jag vet att du ser allt jag gör , från dig kan jag inte gömma något. Jag har valt att ha det så jag bestämde för länge sen att du aldrig skulle försvinna utan leva vidare i mig. Jag kommer fortfarande ihåg hur du luktar , fast åren har gått sen du försvann. Önskat så många gånger att jag kunde krypa ner hos dig att du skulle berätta dina fantastiska historier om blåbärsskogen och björnarna, sjunga dina gamla sånger eller mata ankorna med gammalt bröd.  total trygghet. Du försvann långt innan du dog, när du blev sjuk och för varje dag som gick försvann du bara mer och mer , demens och alsaimer tog dig med storm tog dig ifrån mig. Jag förstod inte riktigt vad som hände va bara arg för att du inte längre visste vem jag var, du såg ut precis som innan men du talade med andra utryck levde i en tid då inte jag fans, och du pratade om morfar. Morfar som jag aldrig träffat han som försvann för tidigt och som  du  aldrig kunde glömma , du levde ditt liv ensam utan en man du tog hand om dina barn jobbade hårt och älskade oss så fruktansvärt mycket.  Du var en stark kvinna en otroligt stark kvinna om jag kan bli hälften så vacker som du var så kan jag skratta mig lycklig. Men du finns i mig allt du har gjort alla strider du har vunnit ger mig styrka .

Jag saknar dig mormor och jag lovar att jag ska göra dig stolt.