Du , jag minns hur allt började jag var trasig och förstörd  hade undvikigt atom bomber men sprungit på minor under flera år tejpat ihopp allt som var trasigt .

 Jag mins att jag sa jag blir inte kär för kärlek dödar och jag har inte råd att slösa tid på något som alltid slutar med söndriga lemar över  golvet och bort glömda hjärtan som inget tar sig tid att läka.  Jag var säker på att du och jag  var en lek en rolig grej som hade mindre chans till vinst än dom förbanade trisslotterna. Men endå satt jag där den kvällen på madrassen i solna och försökte hämta andan efter vårt samtal jag försökte hålla i hopp fasaden , borde tagit på mig kläderna och stängt dörren och åkt hissen ner in till stan och fortsat min resa ensam , jag var så vacker då .

 Men jag kunde inte hindra orden dom gick inte att ignorera , ” jag är kär i dig” inte ens jag var förbered på mina egna känslor jag förstod inte var dom kom ifrån  dom dök up i ett mörker som så länge hade överlevt utan någon annan än mig.  Du blev tyst tittade förtvivlat på mig men jag är kär i dig med, som 2 barn som hittat hem höll vi om varandra den natten.

Jag strök runder som en skyg katt i koridorerna  lätt handen glida över dörren längs väggarna gömmde mig när jag hörde steg höll andan för att ingen skulle se hur djupt jag hade ramlat när det kom till dig. Jag väntade på att du skulle komma ut som en 12 åringen på skolgården hoppade hopprep över ångersten och tankarna . Du visste inte att jag stod utan för dörren och väntade som en skugga som inte kunde släppa tagget om något jag aldig känt förut. Du visste aldrig något.

 

Jag drog dig up för bergen,  vi klätrade bredvid stigen hand ihand, det började regna och vi drack öl och höll om varandra, kysstes  som att det aldrig skulle komma en morgon dag under en gren som  redan hade sett allt. Du sa att min svarta keps inte passade mig jag kastade den samma dag när du inte såg.

Den sommaren var det så förbannat varmt ditt rum med madrassen på golvet gav ingen sömn och vi skulle tvunget hålla om varandra , vi flyttade ut madrassen ut på den inglassade balkongen öppnade rutorna och lyssnade på råsundas urartade fotbolsfans, och  vi sov äntligen en sommar natt den första sommaren vi delade.

  Den var en högtiden i början vi delade bara du och jag vi bakade egen pizza på det som fans hemma vi drack vin och pratade i timmar granarna stökade och den enorma utsikten sprängdes sönder  av ljud och lampor från festande männsikor , vi stanade på balkongen hela natten och la oss först när grynnigen letade sig igenom våra trötta ögon . Vi sommnade efter timmar av att klä av varndra nakna med tankar och ort , att berätta om sig själv är det svåraste som finns. Du höll om mig hela natten och vid lunch låg vi fortfarande kvar trygga i varandra. Du var så ren så oskadd och jag var rädd för att jag blottat mig inför någon som jag fortfarande inte visste om jag kunde lita på.  Men jag hade aldrig känt det som växte i mitt sargade kropp aldrig kännt samma tryghet , aldrig samma kärlek aldrig.