Varför blir det så här? Är du så bekväm i den självömkan att du inte kan se vad som finns precis framför dig. Att allt du sagt och allt du gjort är ett spel är det så du lever är det dina inramade principer som har ramlat från vägarna . Är du så fyld av skit, är du en sån människa?

Jag känner att jag har tappat allt, min tro på allt har nu gott i sönder.  Det gör ont som fan när man känner så mycket för någon , litar så fulständigt på allt som sägs och som händer. När det vissar sig att inget av det som hänt har varit på riktigt. Jag kan inte förstå mig på människor hur kan man vara nära någon på det sättet och samtidigt inte bry sig ett skit om personen man är nära det kan va vem som hellst , man kan ha 2 samtidigt eller byta ut nuvarande närhet i mot någon annan.

Det gör så fruktansvärt ont,  tanken på dig med någon annan kom som ett stort slag i magen tillräkligt stark för att få mig att sluta  andas.

 Jag sa att jag var speciell jag går lätt i sönder varför kunde du inte låta mig vara när du visste om det  

Allt är bara ord som bildar meningar

Närhet går att bytta ut

Men inga kroppar är dom samma

Hon blir aldrig jag

Är du medveten om det ?

Om du inte känner någon är du en skådespelare utan begränsning.

Din talang har nått nya höjder

Eller måste jag vara totalt dum ihuvudet.

Är jag det ?

Tydligen.