1. Jag läser vad han han skrivit
2. Jag följer hans privata tankar
3. De han väljer att publicerar
4. Han skriver om någon
5. Jag kan inte låta bli att bli lite sorgsen
6. Det är så tydligt att han ligger med henne
7. Fantastiskt.
   
   
   

You can get addicted to a certain kind of sadness
Like resignation to the end, always the end
So when we found that we could not make sense
Well you said that we would still be friends
But I'll admit that I was glad that it was over

But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened and that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger and that feels so rough
No you didn't have to stoop so low


Now you're just somebody that I used to know

Jag har inte fortfarande inte riktigt förstått vad som hände , jag blev så arg ledsen och kände mig så jävla förnedrad av tanken att det under tiden jag var glad men ofantligt rädd fans det någon annan som du skappade planer med . Jag vet inte varför jag tog det så hårt , men jag litade så totalt på att du var genuin . Men nu spelar det mindre roll jag har släppt det , jag börjar må för bra känna för mycket lycka över olika delar i mitt liv för att du ska göra någon skillnad . Jag klarar mig bäst själv då är jag som vackrast .

kom hitt igen
om du vågar
men jag är inte som dom andra
det vet du om

vacker som en dag
skarp som en kniv
ord gör ingen skilnad
jag bemästrar dom
ditt språk är inte mitt
jag är inte som andra
din sorg berör men inte tillräkligt
jag förstod dig, men  inte längre
du är en hjälplös poet
utan djup
en reklamkampanj för närhet
din ide är tragisk
motiv du själv har varit en del av att skapa
en söndrig dröm
för en dröm av 3
kräver fler en 1
du står ensam kvar




lycka till min vän . jag har slutat längta efter dig. 
 

Ramlar ner för trappan

Mina fötter hinner inte med min hjärna

Tusen tankar med biljeter till olika destinationer,

Lämnar en bitt av mig själv på varje perong

Jag måste komma här i från .

Lugnet måste anlända

Jag vill inte springa mer.

Söker en annan plats

Var som helst men inte här

Jag skriker mina lunger sprängs men ingen förstår.

Skriver lappar för att komma i håg allt jag lovat

Men alla intryck gör det svårt.

Jag ser inte jag hör inte samma saker som ni .

Alerar med fiende  skjuter skarpt

Tappar min tro på att allt kommer bli bra.

Det finns ingen lösning

Sorgen är komplett

Jag blir aldrig normal

Vad var det som hände nyss.

Försvann du

Kommer du inte komma tillbaka mer?

Varför blir det så här? Är du så bekväm i den självömkan att du inte kan se vad som finns precis framför dig. Att allt du sagt och allt du gjort är ett spel är det så du lever är det dina inramade principer som har ramlat från vägarna . Är du så fyld av skit, är du en sån människa?

Jag känner att jag har tappat allt, min tro på allt har nu gott i sönder.  Det gör ont som fan när man känner så mycket för någon , litar så fulständigt på allt som sägs och som händer. När det vissar sig att inget av det som hänt har varit på riktigt. Jag kan inte förstå mig på människor hur kan man vara nära någon på det sättet och samtidigt inte bry sig ett skit om personen man är nära det kan va vem som hellst , man kan ha 2 samtidigt eller byta ut nuvarande närhet i mot någon annan.

Det gör så fruktansvärt ont,  tanken på dig med någon annan kom som ett stort slag i magen tillräkligt stark för att få mig att sluta  andas.

 Jag sa att jag var speciell jag går lätt i sönder varför kunde du inte låta mig vara när du visste om det  

Allt är bara ord som bildar meningar

Närhet går att bytta ut

Men inga kroppar är dom samma

Hon blir aldrig jag

Är du medveten om det ?

Om du inte känner någon är du en skådespelare utan begränsning.

Din talang har nått nya höjder

Eller måste jag vara totalt dum ihuvudet.

Är jag det ?

Tydligen.