Om jag skulle agera som jag känner skulle jag sitta i soffan med söndriga jeans men en tröja som fortfarande hade fläckar från vår tid tillsamans , jag skulle halsa rödvin och snabbspola dom senaste dagarna . Jag skulle önska mig tillbaka till en tid då allt var enkelt när jag var ung och inte hade kunskap om livet. När mamma och pappa var min tryghet och mat på burk fortfarande smakade himelskt, en indevid som skrek och grät för upmärksamhet bajsade och kissade i ett fodral som någon annan tog hand om, kläderna jag spyde ner skulle någon annan låta mig glöma och slänga i tvätten och leverera blomsterdoftande nästa dag och jag skulle inget märka. Nu måste jag ta hand om allt alla rester som blir över när man blir lämnad av sin bästa vän , sin livs kärlek och sitt liv. Men jag kan inte ignorera det faktum att jag fyllde 24 år bara för några dagar sedan jag är inte 6månader gamal längre jag är inte heller en ung gravt deprimerad självmords belägen tonåring jag är Matilda en 24 åring mitt i att uppleva vuxen livet för fantasier kan inte ta över en värklighet hur gärna man än vill , för livet svänger ått konstiga håll och man vill inte va full av trasiga håll när man når mållinjen . Jag tror och hoppas att mina hål är igensyda och jag dricker inte rödvin jag sitter inte söndriga jeans och inte heller i en tröja med fläckar från vår tid tillsamans. Jag sitter bara och tänker på allt på mitt liv och min förlust. Att du försvan är min största förlust mitt största misstag, men jag måste hantera det och jag är starkare nu.