Jag har alltid tyckt att umgås med män pojkar killar är skönt och jävligt okomplicerat .

Men kommit fram till att dom sätter sig på pilestal högt över alla andra  och anser sig vara mer än dom är. Vad får er att tro att så fort någon visar er ett uns av uppmärksamhet och intresse är det för att vi är tokiga i er att vi bara måste ha er .och att vi troligen är upp över öron förälskade i er, då vi faktiskt bombaderade er med 2 sms när ni inte svarade på det första. Sen att vi inte fattar biffen och jagar er på facebook chatten och frågar hur läget är, ja det är ju bara pinsamt av oss jobbiga brud jävlar.  Att vi inte kan få in i våra hjärnor mellan smink mode och tjej snack ,  att ni faktiskt inte är intresserade av något seriöst och att tanken skrämmer er mer än jordens undergång.  Men vad får er glömma tanken på att ni inte har en aning om att vi jobbiga brud jävlar  tänker. Vi har Antagligen inte ens har gjort kopplingen förhållande kärlek eller ens bestämt oss på vilken nivå intresset ligger. Vilket ni bevisligen redan har gjort. Det är ni som gör relationen man och kvinna till något det inte är.  Det är ni som tror att ni kan spelets regler när ni stoltiserar med att ni inte bryr er.

Men jag är så jävla trött på att männen slår sig över bröstet och tror att ni har kontrollen. Ni har ingen jävla aning vad vi menar för ni bryr er aldrig om att lyssna ni bestämmer er för att så är det.

Men vad ni missar är det faktum att vi precis som ni har behov , vi är livrädd för er men vi är inte fega vi gömmer oss aldrig stänger inte av för att det är enkelt. Vi eller iaf jag slutar inte respektera någon om dom verkligen inte har gjort sig förtjänade av det . Så fråga er själva , har ofta har ni träffat en brudjävel som är elak mot er som verkligen inte förtjänar respekt ,  eller är det så att ert ego blåser upp allt till något det inte är. Att höra av sig en gång eller flera gills inte, ni får fan skylla er själva om ni inte har stake nog att svara första gången och skämmas över att ni konstant tror att alla brudjävlar är galet förälskade i er efter en natt, eller efter att ha sett er en gång eller samtalat en sen natt på fyllan.. Vi vet för fan inte vilken relation det blir i värsta eller bästa fall blir man kära eller så blir man vänner vilket enligt mig inte är konstigt att ett intresse inte alltid är sexuellt utan helt enkelt bara ett intresse för en annan människa , Vänskap , älskare eller inget.

Vi vill långt ifrån hålla hand med er  alla, oftast vill vi inte ens se er utan kläder men vill vi det är det för att vi behöver det inte för att dagen efter börja samla bilder till en klipp bok om vårt framtida bröllop.  Vi behöver kyssa jävligt många paddor innan vi hittar vår prins.

Man gör bort sig en gång, man är för naiv och glömmer tänka man dricker för mycket vin och dansar tills fötterna blöder , skrattar sig igenom natten., är lycklig man glömmer tänka efter glömmer spelets regler.  Man gör bort sig igenom sms ,en natt,  men en gång är för mycket.  Varför är det så, är en natt vad som krävs för att veta att någon inte längre är värd någons tid?