Jag får frågan ibland ,  Adhd kan du förklara hur det känns. När mitt försök till  förklaring är slut  så blir svaret, men gud så känner jag med det gör vi alla då och då en klapp på axlen och  ett passande skratt till det.  Då vill jag ta deras leende slita loss deras läppar och trycka ner långt ned i  halsen på dom.  Kan låta brutalt och förklaringen kan låta självömkande. Men i ärlighetens namn så har ni ingen jävla aning hur det är att ha en hjärna som inte funkar som riktigt som den ska. . Ni har ingen aning hur över jävligt jobbigt det mesta kan kännas och vara konstanst 24 timmar om dygnet. Ja själv klart har alla dåliga dagar men tänker en bra dag en riktig bra dag även den är ett helvete i sig för det slutar aldrig jag får ingen paus jag får aldrig andas. Det jag gör under en dag kräver dubbel energi tre dubbla tankebanor och hundra tals kraftansträgnigar .Men hur jag än gör gör den alltid sig påmind känslan av att aldrig riktigt passa in någonstans.  Miss anpassad.

I mitt huvud byggs det upp världar kring allt som rivs till grunden av den ständiga besvikelsen på mig själv. Den tvingar mig att springa in väggar bara för att krossas och förlora en lite del till av mig själv, varje gång en liten del. Men jag är stark jag är en kämpe och jag lever och jag kalar mig lycklig och det är jag mitt uppe i min egna  cirkus verksahet  . Därimot kan jag känna enorm oro för dom som inte har det jag har dom som inte orkar kämpa dom som ger up, för jag kan förstå för jag vet exakt hur dom känner.

 

I min hjärna finns en flerfilig jävla motorväg medans ni har en landsväg.

 

 

 

Hej hur mår du ? Jag hoppas du lever och frodas att du är hel och ren. Att hålen är läkta , och sömarna är lagade.